När det handlar om vete och dess historia är det kanske många som tror att detta är något mycket nordiskt och svenskt. Detta eftersom vi är en stor producent av alla de fyra stora sädesslagen vete, korn, råg och havre. Detta är dock inte ens nära sanningen på något sätt. Odlingshistorien rörande vete anses komma från Mellanöstern, och har en 11000-årig historia. Spår från odling av vete härstammar från fynd funna i nordöstra Syrien och Jeriko, som är såpass gamla som 11500 år. Efter detta spred sig denna odling till Syd- och Mellaneuropa. Vid Atlantkusten finns fynd av veteodling som går hela 5000 år tillbaka i tiden.
Under den yngre delen av stenåldern har det visat sig att den kortaxiga formen av vete uppstod i Europa. Vete kom även till Norden någon gång under denna tid, och förekom i olika former. Här var det namn som emmersvete, enkornvete och vanligt vete som var de vanligaste. Naturligtvis var vår Carl von Linné väl framme här också och ansåg att vete förekom i fem olika varianter. Precis som med mycket annat från den tiden har detta reviderats och idag anses det finnas tre former av vete.
Efter allt detta när vi kommer in i den moderna tideräkningen blev det mycket tal om höstvete, vårvete, tjockvete och hårdvete. Nu är alla dessa fyra inte olika, utan en av dessa syftar till vilken tid som det har odlats fram och den andra är vilken typ av vete som det handlar om. Hur som helst skulle det dröja ända fram till slutet av 1800-talet och början av 1900-talet innan vetet fick den betydande roll som det idag har vid framställning av matbröd och andra godsaker. Det är därför som du idag kan gå till ett konditori och få dig precis den härliga godsak som du vill ha till kaffet.
